Jaha, den här jäkla förkylningen släpper aldrig på vår lille. I morse lät han ha väldigt tungt å andas så jag ringde och pratade med BVC och hon tyckte vi kunde kolla upp det och bokade en tid till läkaren 13:20. Mycket trevlig doktor fick Wilgot träffa på =) och Wilgot charma in sig rejält. Doktorn titta Wilgot i öronen, lyssnade på lungorna och kände lite på magen å där killades det lite så ett stort leende gav han iväg =) allt såg bra ut så det vi fick var Bricanyl som han ska ta för att vidga slemhinnorna. Jag köpte även hem flytande alvedon, är alltid bra att ha men inget vi tänker ge nu.

Trots denna förkylning så är Wilgot rätt glad och han äter bra, så det är ett mycket gott tecken. Igår var han väldigt grinig, han kunde som inte somna även att han var hur trött som helst. Tillslut somnade han i vagnen och sov några timmar *tack och lov*. 

Nu har Wilgot börjat le till alla som pratar med honom =) och han har börjat jollra tillbaka när man talar till honom. Nacken börjar också bli stadigare, han lyfter huvudet när man håller honom över axeln. Nu börjar det roliga i att följa hans utveckling. 

Wilgots farmor och farfar har varit här hela veckan och idag åkte dom hem. Vi har haft så trevligt, fått så god mat varje dag =) Kändes hemskt nu idag när de åkte hem, för mig har det ju varit så skönt att inte behöva vara ensam. Vi har nu gjort lägenheten så mysig att jag börjar trivas mer och mer men ensamheten på dagarna är riktigt jobbig. Saknar alla mina vänner och mamma, i Luleå kunde man alltid få besök av någon. Nu blir det några ensamma veckor tills mamma förhoppningsvis kommer att komma ner och vara med mig. Sen till jul åker vi upp till Luleå och myser. Längtar så!

Visst ja vi får ju besök av Dimman, Anne, Andreas och Malin i december, bara över en helg men ändå nått =) Ska bli riktigt kul.....

Nu vaknar en liten en som vill ha min uppmärksamhet =)

Nu har vårt lilla pyre blivit 4 veckor gammal =) Nu har han fått magknip och är hopplös ibland. Varken jag eller han får sova vissa nätter, natten till idag har varit jätte jobbig. Sitter här med torra ögon, huvudvärk och hur trött som helst, men kan inte sova när jag försöker. 

En sjuksköterska har varit hit idag, hon var super trevlig. Kändes jätte bra så hoppas på att det kommer kännas lika bra med barnmorskan. Vi pratade en del och hon upprepade flera gånger att det är jätte viktigt att jag får sova. Sen pratade vi om massa andra saker och vi blev bjudna på föräldrarträffar på bvc. Då får vi bl.a. lära oss spädbarnsmassage =) något jag ser fram emot. Hon vägde den lille också och jo han hade gått upp i vikt, nu väger han mer än när han föddes. Skönt att veta efter som att han gick ner rätt mycket i början och sedan har det gått sakta uppåt, lite för sakta men nu kanske det börjar gå lite snabbare uppåt *hoppas*. 

Vi har hunnit bada honom här i Sundsvall och det var lite blandade känslor för Wilgot, först gick det bra sen börja han skrika lite sen vart det bra igen och i slutet då var det inte alls kul nå mer. Han var så super söt när han låg där och sen när han låg i handduken =)

På lördag blir pyret 1 månad, kanske måste firas =)

Då har Wilgot hunnit bli 10 dagar gammal och flytten närmar sig med storm steg. Aldrig att jag ska flytta med en nyfödd bebis igen, stress och irritation hägrar här hemma hos oss just nu. Ska blir så skönt när allt väl är gjort. Kommer sakna min man under veckan, han åker ju ner före mig.

Vilket jobb det sen är att vara mamma, en liten en som vill äta hela tiden och i natt ville han bara ligga i famnen. Direkt då jag la ner honom börja han grymta och sedan skrika, men fick han ligga i famnen så var han nöjd. Blir lite svårt dock att sova själv med en liten en i famnen. Nu ligger han i pappas famn och sussar. 

Det som hänt sen han föddes är att han nu är mer vaken och väldigt nyfiken, tittar runt och man ser att han reagerar på vart det pratas och låter. Nu får vi se hans underbara ögon, visst är det mysigt att vara mamma men ibland önskar man att man hade en barnvakt som kunde ta honom på nätterna då man e sååå trött. Hade inte varit så dumt om pappan också var född med bröst som kunde mata den lille, då hade man kunnat dela på bördan under natten haha. Tänka sig Per med matapparater, hade sett konstigt ut haha.

Vi var på bvc i fredags och då hade våran lilla kille gått upp 100g sen i måndags, så skönt att han går upp nu istället för neråt. Mjölken har ju kommit igång så vore konstigt om han inte gick upp. Han äter som en tok, vill alltid ligga nära bröstet och ibland äter han så fort att han sätter i fel strupe och måste hosta. Det brås han nog på av pappa, pappa skulle dricka idag och då satte han också i strupen och fick världens hosta hahahaha.

Äntligen kom dagen då vi skulle bli föräldrar och jag skulle slippa vara gravid. Det hela började den 17 september vid 18 tiden, hade inte känt något alls under dagen men efter sex på kvällen började jag få smärtor men vi tänkte att det var förvärkar och inget skulle hända. Vi gick och la oss men jag kunde inte sova så jag höll Per vaken, sen var jag tvungen att gå på toa och då kom det blod. Vi ringde förlossningen men dom tyckte jag skulle stanna hemma tills värkarna var mer regelbundna.

Var säker på att jag skulle bli hemskickad men icke det. Vi fick kämpa på i ca 12 timmar innan vårt underverk var ute. Värkarna gick att hantera med bedövning och andning, andas är helt klart a & o under en förlossning. Det värsta enligt mig är/var att trycka ut huvudet och känna trycket överallt. Trodde jag skulle gå sönder i tusen bitar, men på något underligt sätt klarade jag av det utan att vare sig gå sönder eller spricka.

Helt klart ett magiskt ögonblick när man såg bebisen ligga där, och när han väl var ute var ju all smärta som bort blåst också.

Nu har den stora dagen passerat, har haft ont och det har känt som att bebisen har varit på väg men sen har det inte hänt så mycket mer. JAG BLIR GALEN! Just nu känns det som att jag ska vara gravid livet ut, varje dag känns som en evighet. Börjar bli tok orolig över hur stor denna bebis kommer vara när h*n väl ploppar ut. 

Idag känns det iaf som att den inte kommer att komma har inga smärtor alls  och det trycker väldigt lite så jag vet som inte, man börjar ju undra om det ens finns någon bebis där inne. Finns väl inte så mycket att skriva, känner mig mest bara irriterad, vill inte vara gravid mer utan jag vill vara mamma nu, å denna mage är ju så i vägen nu. Fast ibland är det ju mysigt att bara smeka den å veta att det finns e liten människa där inne. Helt otroligt men så är det ju =)

Nä nu ska jag gå och tycka synd om mig själv........

.      

Bild 1: V39  Bild  2 och 3: V40 samma dag som våran bebis var beräknad att anlända till oss men icke det. 

Vilken dag, vi skulle bara på en rutinkontroll hos barnmorskan. Allt var bra tills hon först blev osäker på om bebisen sjunkit ner i bäckenet så mycket att hon hade svårt att känna om det var ett huvud som låg neråt. Hon var tvungen att gå upp nerifrån och känna och jo det låg ett huvud där. Var i chock men ändå så borde man veta att sådant kan ske, fast det är ju aldrig kul när någon ska vara där nere, gick dock fort.

Sedan var det hjärtljuden, dom var låga så hon försökte väcka bebisen och jag fick sätta mig upp för att sedan lägga mig ner igen. GUD tänkte jag vad händer, tillslut så tar barnmorskan beslutet att ringa förlossningen och rådfråga dem. Vi får lov att åka in till förlossningen på en gång för att de ska kunna bevaka bebisen under längre tid. Några tårar hinner rinna ner för min kind och jag tänker "jag klarar inte av att förlora bebisen". Per verkar också vara i chock, men han försöker hålla sig lugn för min skull och peppar mig att tänka positivt. Känner att bebisen börjar röra sig lite när vi sitter i bilen på väg till förlossningen. Vi går i korridoren på sjukhuset lite små rädda och det enda som finns i huvudet är bebisen och vad vi kommer att få för besked. 

När vi kommer till förlossningen får vi sitta ner och vänta några minuter tills det kommer två personer och möter upp oss. Vi förs till ett intagningsrum där jag får lägga mig ner på en säng/brits. Ena kvinnan känner hur bebisen ligger och den andra tjejen som var läkarstudent fråga sedan om hon också fick känna på magen, å det fick hon så hon tryckte och kände. Sedan satte man fast de där banden som man använder, ett ctg test tror jag det heter. Två band som sitter runt magen och nå slags koppar som läggs på magen som ska mäta hjärtljuden. Får även en grej på fingret som ska mäta min puls. Sen lämnas vi ensamma i ca 30 minuter. Vi kan följa allt på en dataskärm och allt ser normalt ut. Hjärtljuden hade ökat väldigt mycket och nu var h*n aktiv där inne, man kunde till och med höra när bebisen sparkade. På kurvan kunde man också se sammandragningar men dom var inte många och dom var väldigt små. Någon uppstickare kunde man se, men inget som skulle tyda på att vi var igång. Skönt var det dock att få se allt detta och veta att h*n har det bra där inne.

Vi fick åka hem med glädjande besked! Så nu är vi hemma och har sett på idol och lite fotboll blev jag tvingad att se haha. Vi fick även besök av Herr Blom, mycket trevligt var det! NU ska jag och min man mysa och glädjas åt att vi har en frisk liten krabat där inne =)

Jaha nu är det bara en vecka kvar tills vår lilla baby är beräknad att anlända till oss, just nu kan jag dock säga att det känns som att h*n aldrig kommer vilja komma ut därifrån. Magen blir bara större och större, kanske är en jätte där inne vem vet haha. Det verkar vara en lurig filur som ligger där inne iaf, en som inte riktigt kan bestämma sig om h*n vill komma ut eller ej. Nu vågar man ju aldrig tro att det är dags innan vi ligger på förlossningen och barnmorskan ber en krysta. Undra när man vågar ringa Pelle om att babyn är på väg. Risken finns kanske att jag väntar så han sedan får vikariera som barnmorska på vägen till Sunderbyn =P Det skulle vara en syn haha. 

Vätska har jag också samlat på mig, det ser så kul ut när Pelle ska lyssna på bebisen och sen när han tar bort örat från magen så kan man se konturerna av hans öra på min mage. Sova får man ju inte heller göra, så jag vet då inte hur jag ska orka trycka ut honom när det väl är dags. Är konstant trött och känns som att man har tusen saker att göra å tusen som man bör göra men orken finns som inte där.

Blev tok sugen på blåbärspaj så jag ska se om jag kan få min man att åka på affären med mig och köpa lite blåbär och sånt som behövs. Vaniljsås får man heller inte glömma =P

Imorgon blir det rutinkontroll hos barnmorskan......

Nu närmar det sig dagen D, bara två veckor kvar. Var på stan och fixade massor med grejer, fick många kommentarer ang magen. Vilt främmande människor som sa olika kommentarer som "Vilken kula", "det måste vara snart nu",  "den ser ut att ha sjunkit, så den kan nog komma ut när som helst", "det ser tungt ut" etc.....

I morse kändes det som att bebisen höll på att komma ut, tryckte neråt så inåt norden, hade sammandragningar också men inget som var ut över det vanliga. Eller trycket neråt var väldigt jobbigt. Gick på stan i flera timmar, fick så ont i ryggen så jag var tvungen att sätta mig ner ofta, gick ju inte alltid men jag stod ut. Tänkte att bebisen kanske kommer ut, det sägs ju att man ska gå mycket så det ska sätta igång men vette tusan om det hjälper. 

Först luncha vi med Therese som kommit upp från Sundsvall, en trevlig tjej =) sen vart det utgång med Mio å sen ett besök hos barnmorskan. Vi pratade om förlossningen och om hur jag och Per bör prata med varandra för att sedan fungera som ett super team på förlossningen. All prover var super bra och bebisen hjärta dunkade på, så mysigt att höra dom där slagen å veta att h*n finns där =) Vi fick igenom förlossningsbrevet och hon tyckte det var jätte bra, ändrade bara lite nu när jag kom hem å så mejla jag över det till förlossningen. Skrev även ut det så vi har det i väskan som är packad om det skulle ha blivit något fel i teknikens värld...Man vet ju aldrig med datorer haha.

Nästa, sängen.....

Då var vi inne i vecka 37+0, tre veckor kvar....ned räkningen är igång haha. Har haft sammandragningar korta intensiva som kommit ofta, vart helt slut så när jag kom hem var det sängen och lite massage av Per i svanken gjorde susen. Somnade i ca 2 timmar. Hur ska man egentligen orka ens en timme å kanske så tar förlossningen 24 timmar eller längre. Hoppas på att det går rätt fort men inte allt för fort heller. 

Allt är fixat här hemma, det enda som saknas är att vi skulle behöva skriva förlossningsbrev men det känns så svårt att veta vad man ska skriva och på vilket sätt. Tänkte försöka få ner något tills imorgon då vi ska till barnmorskan för rutin kontroll. Säkert blir det provtagning *usch* jag som hatar nålar, är den mest svår stuckna människa som lever tror jag haha. Sen får vi lyssna på hjärtat, det är mysigt å höra =)

Idag ska vi för första gången gå på föräldrar utbildning som ordnats av vår MVC, ska bli intressant å se vad det kommer innebära. Själv har jag ju läst på en del, men tror det kan blir lite små mysigt att gå dit med Per. Vi vet ju inte riktigt vad som väntar oss men det kommer säkert gå bra =)

Igår var en jobbig dag, var konstigt nog ledsen hela dagen. Som sagt tidigare så svänger humöret och känslorna hur som helst när man är gravid. Tur att jag har världens bästa MAN vid min sida =) 

Fortsättning följer........

Allt gick bra på föräldrarutbildningen, men shit vad ont jag fick i bäckenet när jag satt där, tänkte att nu kanske det är dags. Under tre timmar kom dessa smärtor 1-2 gånger så det verkade inte vara något på G utan mest troligt bara för värkar. Barnmorskan tog upp om de olika faserna som man går igenom under förlossningen, det mesta visste jag men ändå lite nytt å hon visade hur bebisen roterar i bäckenet med en docka och ett bäcken. Tror dock det var bra för Per för han e ju inte lika intresserad av att läsa på så mycket haha. Sen tog hon även upp om hur den som är med på förlossningen kan vara ett stöd för den födande kvinnan och att allt är i princip normalt, som att kräkas och bajsa ner sig =( Nästa gång ska vi öva avslappning och andning, lite övningar för just avslappning skulle hon visa så vi kan öva hemma.

Efter utbildningen var vi in på barnenshus och fick ut en låda med varuprover, innehållet var: 12 st pampers blöjor, tvättservetter, en liten söt leksak, en liten filt, en napp, maskindiskmedel och olika broschyrer. Sen kika vi in på suomi soffa, hitta ett fint sängbord som skulle passa våran säng som är rätt unik efter som att min pappa gjort den, men tyvärr så var sängbordet rätt dyrt så det får vänta.

Vi åt middag hos min mamma och sen så fixa jag håret på mig själv och mamma, känns mycket bättre nu =P

Nu blir det filmdags å sen sängen........