Då har Wilgot hunnit bli 10 dagar gammal och flytten närmar sig med storm steg. Aldrig att jag ska flytta med en nyfödd bebis igen, stress och irritation hägrar här hemma hos oss just nu. Ska blir så skönt när allt väl är gjort. Kommer sakna min man under veckan, han åker ju ner före mig.

Vilket jobb det sen är att vara mamma, en liten en som vill äta hela tiden och i natt ville han bara ligga i famnen. Direkt då jag la ner honom börja han grymta och sedan skrika, men fick han ligga i famnen så var han nöjd. Blir lite svårt dock att sova själv med en liten en i famnen. Nu ligger han i pappas famn och sussar. 

Det som hänt sen han föddes är att han nu är mer vaken och väldigt nyfiken, tittar runt och man ser att han reagerar på vart det pratas och låter. Nu får vi se hans underbara ögon, visst är det mysigt att vara mamma men ibland önskar man att man hade en barnvakt som kunde ta honom på nätterna då man e sååå trött. Hade inte varit så dumt om pappan också var född med bröst som kunde mata den lille, då hade man kunnat dela på bördan under natten haha. Tänka sig Per med matapparater, hade sett konstigt ut haha.

Vi var på bvc i fredags och då hade våran lilla kille gått upp 100g sen i måndags, så skönt att han går upp nu istället för neråt. Mjölken har ju kommit igång så vore konstigt om han inte gick upp. Han äter som en tok, vill alltid ligga nära bröstet och ibland äter han så fort att han sätter i fel strupe och måste hosta. Det brås han nog på av pappa, pappa skulle dricka idag och då satte han också i strupen och fick världens hosta hahahaha.

Äntligen kom dagen då vi skulle bli föräldrar och jag skulle slippa vara gravid. Det hela började den 17 september vid 18 tiden, hade inte känt något alls under dagen men efter sex på kvällen började jag få smärtor men vi tänkte att det var förvärkar och inget skulle hända. Vi gick och la oss men jag kunde inte sova så jag höll Per vaken, sen var jag tvungen att gå på toa och då kom det blod. Vi ringde förlossningen men dom tyckte jag skulle stanna hemma tills värkarna var mer regelbundna.

Var säker på att jag skulle bli hemskickad men icke det. Vi fick kämpa på i ca 12 timmar innan vårt underverk var ute. Värkarna gick att hantera med bedövning och andning, andas är helt klart a & o under en förlossning. Det värsta enligt mig är/var att trycka ut huvudet och känna trycket överallt. Trodde jag skulle gå sönder i tusen bitar, men på något underligt sätt klarade jag av det utan att vare sig gå sönder eller spricka.

Helt klart ett magiskt ögonblick när man såg bebisen ligga där, och när han väl var ute var ju all smärta som bort blåst också.

Nu har den stora dagen passerat, har haft ont och det har känt som att bebisen har varit på väg men sen har det inte hänt så mycket mer. JAG BLIR GALEN! Just nu känns det som att jag ska vara gravid livet ut, varje dag känns som en evighet. Börjar bli tok orolig över hur stor denna bebis kommer vara när h*n väl ploppar ut. 

Idag känns det iaf som att den inte kommer att komma har inga smärtor alls  och det trycker väldigt lite så jag vet som inte, man börjar ju undra om det ens finns någon bebis där inne. Finns väl inte så mycket att skriva, känner mig mest bara irriterad, vill inte vara gravid mer utan jag vill vara mamma nu, å denna mage är ju så i vägen nu. Fast ibland är det ju mysigt att bara smeka den å veta att det finns e liten människa där inne. Helt otroligt men så är det ju =)

Nä nu ska jag gå och tycka synd om mig själv........

.      

Bild 1: V39  Bild  2 och 3: V40 samma dag som våran bebis var beräknad att anlända till oss men icke det. 

Vilken dag, vi skulle bara på en rutinkontroll hos barnmorskan. Allt var bra tills hon först blev osäker på om bebisen sjunkit ner i bäckenet så mycket att hon hade svårt att känna om det var ett huvud som låg neråt. Hon var tvungen att gå upp nerifrån och känna och jo det låg ett huvud där. Var i chock men ändå så borde man veta att sådant kan ske, fast det är ju aldrig kul när någon ska vara där nere, gick dock fort.

Sedan var det hjärtljuden, dom var låga så hon försökte väcka bebisen och jag fick sätta mig upp för att sedan lägga mig ner igen. GUD tänkte jag vad händer, tillslut så tar barnmorskan beslutet att ringa förlossningen och rådfråga dem. Vi får lov att åka in till förlossningen på en gång för att de ska kunna bevaka bebisen under längre tid. Några tårar hinner rinna ner för min kind och jag tänker "jag klarar inte av att förlora bebisen". Per verkar också vara i chock, men han försöker hålla sig lugn för min skull och peppar mig att tänka positivt. Känner att bebisen börjar röra sig lite när vi sitter i bilen på väg till förlossningen. Vi går i korridoren på sjukhuset lite små rädda och det enda som finns i huvudet är bebisen och vad vi kommer att få för besked. 

När vi kommer till förlossningen får vi sitta ner och vänta några minuter tills det kommer två personer och möter upp oss. Vi förs till ett intagningsrum där jag får lägga mig ner på en säng/brits. Ena kvinnan känner hur bebisen ligger och den andra tjejen som var läkarstudent fråga sedan om hon också fick känna på magen, å det fick hon så hon tryckte och kände. Sedan satte man fast de där banden som man använder, ett ctg test tror jag det heter. Två band som sitter runt magen och nå slags koppar som läggs på magen som ska mäta hjärtljuden. Får även en grej på fingret som ska mäta min puls. Sen lämnas vi ensamma i ca 30 minuter. Vi kan följa allt på en dataskärm och allt ser normalt ut. Hjärtljuden hade ökat väldigt mycket och nu var h*n aktiv där inne, man kunde till och med höra när bebisen sparkade. På kurvan kunde man också se sammandragningar men dom var inte många och dom var väldigt små. Någon uppstickare kunde man se, men inget som skulle tyda på att vi var igång. Skönt var det dock att få se allt detta och veta att h*n har det bra där inne.

Vi fick åka hem med glädjande besked! Så nu är vi hemma och har sett på idol och lite fotboll blev jag tvingad att se haha. Vi fick även besök av Herr Blom, mycket trevligt var det! NU ska jag och min man mysa och glädjas åt att vi har en frisk liten krabat där inne =)

Jaha nu är det bara en vecka kvar tills vår lilla baby är beräknad att anlända till oss, just nu kan jag dock säga att det känns som att h*n aldrig kommer vilja komma ut därifrån. Magen blir bara större och större, kanske är en jätte där inne vem vet haha. Det verkar vara en lurig filur som ligger där inne iaf, en som inte riktigt kan bestämma sig om h*n vill komma ut eller ej. Nu vågar man ju aldrig tro att det är dags innan vi ligger på förlossningen och barnmorskan ber en krysta. Undra när man vågar ringa Pelle om att babyn är på väg. Risken finns kanske att jag väntar så han sedan får vikariera som barnmorska på vägen till Sunderbyn =P Det skulle vara en syn haha. 

Vätska har jag också samlat på mig, det ser så kul ut när Pelle ska lyssna på bebisen och sen när han tar bort örat från magen så kan man se konturerna av hans öra på min mage. Sova får man ju inte heller göra, så jag vet då inte hur jag ska orka trycka ut honom när det väl är dags. Är konstant trött och känns som att man har tusen saker att göra å tusen som man bör göra men orken finns som inte där.

Blev tok sugen på blåbärspaj så jag ska se om jag kan få min man att åka på affären med mig och köpa lite blåbär och sånt som behövs. Vaniljsås får man heller inte glömma =P

Imorgon blir det rutinkontroll hos barnmorskan......

Oj var ett tag sen sist, har hänt en hel del. Vi har fått tag i en lägenhet i Sundsvall som känns ok, eller det blir säkert super bra när vi väl är där. Per har iaf blivit av med en tung börda nu när det ordnat sig med bostad, min älskling har oroat sig över det. Så tacksam är jag över att han tagit itu med den delen efter som att det händer så mycket i mitt liv kring mina nära och kära. Både jag och Per har haft det tungt men vi stöttar varandra och jag tvingar honom att prata med mig, men han är inte lätt på att få å prata om de han känner. Jag är väl rätt ärlig och pratar på, annars hade jag nog blivit smått galen. Blir så mycket irritation och missförstånd om man inte pratar med varandra. 

Det var ett par hem till oss idag och tittade på lägenheten och dom tänkte inte länge så nu får vi våran också uthyrd bara allt godkänns hos föreningen och så. Det känns ju också bra.

Två fastrar till mig kom till Luleå idag och vi var och hälsade på pappa, han börjar nog må bättre nu. Eller det går som från dag till dag men idag var han glad och log mycket, det känns skönt att se. Han fick en hel del kläder och det verkade han gilla. Han hade sin egna t-shirt på sig idag, så fint var det =) Vi var hos honom väldigt länge, alltid jobbigt att lämna honom efter som att man inte riktigt vet vad han tänker + att man vet att han blir själv och inte har det så jätte roligt där han är nu. Tänkte kanske köpa någon stressboll så han har något att sysselsätta händerna med å så, han har ju alltid jobbat mycket med händerna. Finare möbler än de han gjort finns inte =P

Idag har det varit tungt också med bebisen, jag känner mig lite invalid när jag ska ställa mig från sittande position, å ligga är ju inte heller det lättaste. Känns som att man har en hel lastbil fast tejpad på kroppen när man ska vända sig i sängen eller kliva upp från soffan. Trodde bebisen var på väg för någon dag sedan, fick så fruktansvärt ont i ryggen och hade värkar var 20 minut + att jag hade sammandragningar däremellan, men efter några timmar avtog allt och gick åter till det vanliga. Smärtan i ryggen var ju det som jag trodde att det var på G för så har jag aldrig riktigt känt det, och man har ju hört att det är där det börjar. Nu har jag ont i hela kroppen men jag får vänta tills slempropp och vatten går innan jag sätter min fot på förlossningen, känns pinsamt att åka dit nu när det kan kännas som att det är på G men ändå så är det inte det. 

Vi blev bjudna på middag på Waldorf idag, var trevligt men vi visste inte att vi båda skulle bli bjudna så vi beställde ju det vi ville ha och tänkte inte så mycket på det. Sen när vi var klara så säger mina fastrar att dom betalar allt, kändes lite konstigt men vi hade inget att säga till om. Så vi TACKAR dem så mycket om de skulle läsa detta =)

Nä nu blir det nog sängen......

Nu söks det lägenhet i Sundsvall som tokar, tyvärr är det ju lite svårt efter som att vi inte bara kan åka dit för att kolla på en lägenhet och sedan åka ner för att kolla på en annan. Pers kontakter där nere har ju ett jobb att sköta och konstigt nog är det bara visning dag-tid. Vi vill ju veta vad vi får också så man inte flyttar ner till vad som helst.

Vi har några alternativ just nu men som sagt vi vill ju först veta hur det ser ut å så, tyvärr verkar inte många ha möjlighet att skicka upp bilder heller som jag tycker är ännu en märklig sak så vi får väl se. Jag e ju kräsen, är van att bo i en underbar lägenhet som verkligen känns som mitt så det känns tungt att flytta. Sen måste jag ju tänka på att jag kommer att vara hemma hela dagar med en liten en så då vill jag ju trivas där vi ska bo. 

Mamma har sagt att hon ska åka ner med mig och bo med mig de 2 första veckorna, känns super skönt. Då får hon hjälpa mig med bebisen också, finns ingen bättre trygghet än ens egen mamma nu när man själv ska bli mamma.  

Kan inte bebisen komma ut NUUUUUUUUUUU............ Jag blir tokig på att den vill vara där inne och simma.

Nu närmar det sig dagen D, bara två veckor kvar. Var på stan och fixade massor med grejer, fick många kommentarer ang magen. Vilt främmande människor som sa olika kommentarer som "Vilken kula", "det måste vara snart nu",  "den ser ut att ha sjunkit, så den kan nog komma ut när som helst", "det ser tungt ut" etc.....

I morse kändes det som att bebisen höll på att komma ut, tryckte neråt så inåt norden, hade sammandragningar också men inget som var ut över det vanliga. Eller trycket neråt var väldigt jobbigt. Gick på stan i flera timmar, fick så ont i ryggen så jag var tvungen att sätta mig ner ofta, gick ju inte alltid men jag stod ut. Tänkte att bebisen kanske kommer ut, det sägs ju att man ska gå mycket så det ska sätta igång men vette tusan om det hjälper. 

Vi flyttar till Sundsvall, första oktober börjar Per jobba på det nya jobbet. Vi har diskuterat fram och tillbaka och jag kan inte hindra honom samt att jag älskar honom så mycket så jag följer honom vart han än går. Först tänkte jag att jag skulle bo hemma i Luleå och Per fick ta en etta i Sundsvall eller nå, men så kan jag ju inte heller göra mot vare sig Per eller barnet. Barnet behöver sin pappa och Per behöver få lära känna sitt barn. 

Shit vad jobbigt imorgon börjar Per å jobba (eller idag om man tittar på klockan), så nu blir jag ensam på dagarna, kommer sakna honom såååå mycket! Sen börjar ju mina gamla klasskamrater skolan imorgon också, känns tungt att jag inte ska få följa dem mer. Speciellt Tina kommer jag sakna, vi som gjort så mycket ihop och delat våra tankar kring barns utveckling å så. Hade verkligen velat börja skolan igen, men det är klart hade det varit så att jag skulle dit imorgon hade jag nog tyckt det varit skit jobbigt haha. Vill att det lilla livet kommer ut snart så jag får något att göra på dagarna då alla jobbar.

Har tvingat Per i sängen, vi har ju tyvärr vänt lite på dygnet nu när vi båda varit hemma. Känns konstigt att vara själv uppe, borde kanske lägga mig också men nattuggla som man är så gör man inte det. Bebisen kommer ju säkert göra att man vänder på dygnet lite hit och dit. Det jag hoppas på är dock att man fått vila innan den får för sig att komma ut.

Per kommer nog att ha telefonen redo varje dag haha. Fick instruktioner om att inte ringa honom om det inte var nödfall å bebisen vill ut, måste skicka sms om det är något jag vill men bebisen inte är på väg. 

Idag har vi bara varit hemma och haft en lat söndag, Mio har varit här. Han e ju såååå söt. Fick vila i eftermiddag en del, fick en chock över att jag fått vila så länge... Har ju problem med att sova och trött är man hela tiden. Sånt man få ta när man bär på en extra person 24/7. Det blev sen middag idag, tror vi åt vid nio halv tio tiden idag. Gjorde min speciella köttfärssås som fick högsta betyg av Per =)

Nåja bara lite uppdateringar som egentligen e helt ointressanta haha 

Kankse blir sängen trots allt.......