För en annan stad, shit vad jobbigt det är utan honom. Tänk att man kan sakna någon så mycket även att man vet att han kommer tillbaka till bara mig. Tror dock det lilla liv som växer i mig gör mig ändå mer känslig, att vara gravid är verkligen som att åka berg och dalbana, ena stunden är allt så mysigt å underbart medan nästa så gråter man floder och känslorna bara väller över en.

Nåja tillbaka till min älskling som åkt ner till Sundsvall vid 7-8 tiden i morse, för att kanske möta sitt nya jobb. Vi får väl se vad han säger när han kommer hem. Dock en skrämmande känsla som väller över mig, "shit ska vi flytta till en ny och främmande stad!" Hur ska det då gå med bebisen, vi känner ju typ ingen där nere som vi kan få hjälp av om vi skulle behöva det. Här hemma har vi våra föräldrar och andra nära och kära som vi litar på, och min mamma som ser så fram emot bebisen. Flyttar vi kommer hon inte få träffa h*n lika ofta som om vi bor kvar. Jaja det kommer säkert att gå hur bra som helst, vi får tänka positivt. Kanske finns någon grupp för nyblivna föräldrar där nere som jag eller vi kan gå och lära känna folk som också har barn. Löser sig säkert men kan inte rå för att jag tvivlar ibland. "Vågar vi inget, så vinner vi heller inget!"

Sist  jag prata med honey bunny hade han just kommit fram och skulle parkera, de var väl kring kvart i två, så nu väntar jag med spänning på att han ska ringa tillbaka och berätta hur det kändes och om Sundsvallarna är ett trevligt folk ha ha ha ha.

Fortsättning följer............  

Nu var min älskling i Ö-vik eller "Foppa land" som han kallade det ha ha ha. Allt hade gått bra i Sundsvall, och staden hade fått högsta betyg. Önskar att jag också fått uppleva det så alla mina tvivel skulle försvinna men tyvärr fick jag ju inte följa med. Tror inte Per hade velat vikariera som barnmorska på sin semester =D 

Det har varit rätt lugnt idag, bebisen har ju rört sig men har inte haft några riktiga sammandragningar så det verkar gå upp och ned med det också. 

Men åter till Sundsvall historien, slutet på nästa vecka måste vi bestämma hur vi vill ha det. Kommer nog att gå många turer fram och tillbaka här hemma angående detta. Nåja vi löser nog detta till det bästa.

Jag har fått äran att vara hundvakt till mammas vovve, å han e ju världens sötaste. Lite läskigt bara när vi var ut och jag skulle slänga bajspåsen i soprummet, vänder mig om och ser att Mio (hunden) går åt sidan och där ligger det lite krossat glas. Blir orolig för honom så jag plockar upp honom och bär honom hela vägen hem, å det var inte så lätt. Trappan upp till oss var också tung men ville ju inte riskera att han trampar in nå glasflisor eller så. när vi kommer in sätter jag honom i badkaret och försöker så noga jag kan att duscha av hans tassar, han har inte visat något än att han fått ont eller så, så vi får hoppas att glaset inte orsakade något.